Besökare: 26 Okända

Ingela Holmgren

Ingela Holmgren

Vän genom gemensam vän som fastnade för din vän!!!!

Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Klockan var 04.59 när jag steg upp i morse - kunde inte somna om, så jag tassade nedför knarrande trappa till köket där jag bryggde en stor kanna kaffe á la Italienskt (så att man vaknar snabbt). Nu sitter jag vid matsalsbordet, sippar på kaffe med laktosfri mjölk (bara ett test för att kolla om inre regioner funkar bättre) och lutar mig tillbaka och ser mig sådär nöjt omkring. Det glimmar adventsljusstakar i varje fönster och i skafferiet ligger råvaror och väntar på att bli tillagat, men än kan det få vänta.

Vem kunde ana att jag skulle hamna här strax utanför Borensberg - Ja, livet kan ta både små och stora steg och tvärkast när man minst anar det. Och nu efter ett år så känns det som att jag flyttat in "på riktigt". För det är inte lätt att flytta in till någon som redan bott in sig - man får leta skåp och vrår att trycka in sina saker i och bida sin tid liksom. - Nu, ett år senare, är allt uppackat och saker o ting har lämnat vråna för att få plats "på riktigt".

Detta skedde förra helgen, och fasen vad svårt det är att ta avsked av "minnen". I detta fall i form av böcker! I säkert 30 års tid har ett stort antal böcker och annat följt mig på vägen, utan att jag reflekterat över om jag behöver dem eller ej. Nu innfann sig stunden när BESLUT kring bokens vara eller icke vara, och tro´t eller ej, det blev 4 kassar och en flyttkartong med böcker av Norah Roberts, Sidney Sheldon, Minette Walters och annat i samma genre som åkte på tippen!

Nu sitter jag med påtåren - och ler åt att vi alla är hamstrar på ett eller annat sätt, och att städa, rensa bort är något vi undviker men när vi väl tar tag i detta bestyr, så lättar man på innehållet i den där livsryggsäcken, och känner oss nöjda, ja nästan befriade!

Nu känns det bara bra och det finns både tid, rum och plats för julbestyren!

Med en önskan om en riktigt God Jul!

 

 

 

 

3 e veckan in på nya året med en slags resignerad trötthet över självpåtagen oförmåga att få ordning på saker och ting.

Försöker mig på en slags prio-lista.

1. Vart ska jag?

2. Vad vill jag?

3. Vad känner jag?

4. Vad kostar ettan?

5. Vad kostar tvåan?

6. Vad kostar trean?

 

En slags existensiell tankevurpa som jag nog håller för mig själv men..... Blir sorgsen när jag ser människors kamp om att visa, bevisa sin existens på facebook, om de inte genast får bekräftelse med åtminstone en "Gilla-markering" så kommer ångesten!

Ett socialt forum har blivit en socialt existensiell isoleringscell där all tid går åt till att vara uppkopplad för att få självbekräftelse.

Häromdagen såg jag två människor ta en fika tillsammans, det verkade som att de var glada att se varandra, efter en stund tar den ena upp sin mobil.... och slutar vara verklighetssocial!!!! Kalla kårar kröp utmed min ryggrad då jag såg hur obekväm den andra kände sig. Respektlöshet? egoism?

11-07-20

Tankar

Tänk om universum är så litet att vi människor är för små för att förstå...


Meningslösheten sänder kalla kårar utmed ryggraden, därför fylls livet av en ständig jakt efter mening! -Oh vad jag saknar tomheten!


Självförverkligande - Ett sätt att slippa sin egen overklighet?






11-01-14

En tavla!

Jag har fastnat!!!

Är inne i en ljuv tid av skapande! Kan inte låta bli...

Så i mitt kök, så står numera staffli och det är oljefärger,

penslar och annat som lockar mig till stordåd?

Har bl a lovat en kär vän en tavla.... den blir jag aldrig riktigt nöjd med.

Men, den tar sig!

«FörstaFöregående123NästaSista»
Sida 1 av 3

Senaste kommentarer